 |
 |
 |
Fattiggubbarna
Bredvid de flesta kyrkorna eller klockstaplarna i Mellersta Österbotten
står en gammal trägubbe med handen utsträckt och
ett hål i bröstet eller ett skrin i handen där pengar
kan läggas. På många gubbars händer eller
på taket ovanpå har man skrivit en uppmaning att hjälpa
de fattiga. Det är frågan om s.k. fattiggubbar eller
fattigbössor. Många fattiggubbar har i väder och
vind förlorat sina målade kläder och tidens tand
har gnagat ett finger eller hela handen på många skulpturer.
 |
 |
| Erkki Lassila från
Kelviå snidade fattiggubben till Kelviås klockstapel
år 1820 |
Fattiggubben i Lochteå |
 |
 |
| Fattiggubben i Kannus |
Fattiggubben i Halso |
År 1649 uppmanade drottning Kristina att på offentliga
platser placera ut fattigstockar för att samla pengar åt
fattiga. Tack vare dessa fattigstockar och –gubbar kunde man
ge de fattiga ekonomiskt stöd.
Österbotten är fattiggubbarnas rike. De påträffas
i mindre antal i Birkaland och Egentliga Finland. Några få
finns i Östra och Södra Finland. Det faktum att det varit
relativt lugnt vid kustområdena jämfört med de östra
delarna av landet samt den ekonomiska företagsamheten kan förklara
varför fattiggubbarna bevarats bäst i Österbotten.
 |
 |
| Fattiggubben i Vetil |
Fattiggubben i Ullava |
 |
 |
| Fattiggubben i Rautio |
Fattiggubben i Karleby |
I våra dagar står 107 fattiggubbar och en fattigflicka
kvar. Största delen av fattiggubbarna har gjorts av folkkonstnärer
och berättar om konstnärernas skicklighet i träarbete.
Fattiggubbarna är ett unikt fenomen i hela världen. Fattigvården
har fått ett mänskligt ansikte i form av fattiggubbarna.
Källor:
Santaholma, Kaija 2001: Vaivaisukot – Tummatukka ja kirkonäijät.
Sarmala Oy/Rakennusalan kustantajat RAK.
|
|
|
