 |
 |
 |
De
gåtfulla jättekyrkorna
På Österbottens kustområde förekommer en grupp av sten
radade ringformade vallar som folkligt har börjat benämnas jättekyrkor .
Dessa ruiner, som är bland de mest imponerande fornminnena i Finland, förekommer
bara på ett område som sträcker sig från Kemiälvs
dal till Södra Österbotten. Jättekyrkorna är till formen
rektangulära eller ovala stenvallar med vanligtvis 2-4 öppningar.
Ibland förekommer två stenvallar in i varandra.
 |
Översiktskarta över Hiidenlinnas
jättekyrka i Himango.
Källa:Okkonen,
Jari & Ikäheimo, Janne 1992: Kannuksen
Linnakankaan ja Himangan Hiidenlinnan muinaisjäännöksistä.
Faravid 16/1992 |
I vallarna samt innan- och utanför dem finns ofta runda eller ovala stenrösen
samt gropar av olika storlekar. Vallkonstruktionerna är 10-30 meter breda
och 15-50 meter långa. Dessa gåtfulla konstruktioner har daterats
till slutet av stenåldern (ca 3300-1300 f.Kr.). De har varit belägna
i närheten av den dåtida havsstranden, mycket ofta på holmar.
I Mellersta Österbotten känner man till jättekyrkor åtminstone
i Himango, Kannus, Kaustby, Kelviå och Kronoby.
 |
Vallkonstruktioner i Kirkkokangas jättekyrka i Kelviå |
 |
Teckning av Leiviskänharjus
jättekyrka i Kelviå.
Källa: Takala,
Esa Eetu 1897: Muinaismuistoja Pietarsaaren kihlakunnan
suomalaisesta osasta. Helsinki. |
Man är säker på att jättekyrkorna har uppförts
av människor, även om havet och isen torde ha inverkat
på hur de utformats. Jättekyrkorna har redan länge
intresserat såväl forskare som vanligt folk. Trots sin
långa forskningshistoria har jättekyrkornas gåta ännu
inte lösts. Antalet fynd har nämligen varit anspråkslöst
under forskningen. Under tidernas lopp har man framfört många
olika teorier på jättekyrkornas användningsändamål.
Ibland har man ansett dem vara forna slott, ibland bostadsgrunder,
ibland inhägnader för rådjur. En beaktansvärd
teori är att jättekyrkorna ansluter till den omfattande
säljakten vid Bottenvikens kustområde under senare stenålder.
Jättekyrkor finns på samma höjder och områden
som stenåldersbyar. Man har framfört att de användes
för lagring av sälfångsten eller att de fungerade
som säljägarnas replipunkter.
Å andra sidan har man också antagit att jättekyrkorna
på något sätt skulle ansluta till megalitkulturen
som på den tiden rådde i Västeuropa. Till denna
kultur hörde på ett väsentligt sätt anslående
stenkonstruktioner och monument, varav som det mest kända
kan nämnas Stonehenge i Storbritannien.
Källor:
Forss, Aulis 1996: Jätinkirkot – Pohjanlahden pohjoisen
rannikkoalueen arvoituksellinen muinaisjäännösryhmä.
Muinaistutkija 1/1996.
Koivunen, Pentti 1997: Teoria jätinkirkkojen käyttötarkoituksesta.
Muinaistutkija 4/1997.
Nunez, Milton & Okkonen, Jari 1999: Environmental Background
of Rise and Fall of Villages and Maegastructures in North Osthrobotnia
4000-2000 cal BC. Dig it all. Papers dedicated to Ari Siiriäinen.
Okkonen, Jari & Ikäheimo, Janne 1992: Kannuksen Linnakankaan
ja Himangan Hiidenlinnan muinaisjäännöksistä.
Faravid 16/1992.
Takala, Esa Eetu 1897: Muinaismuistoja Pietarsaaren kihlakunnan
suomalaisesta osasta. Helsinki. |
|
|
